Sol. Fartvind som viner i öronen. Lite kallt ändå i
wettexjackan. Knäar framför pejlingsrören till ballasttankarna, gör rent,
fettar, nynnar något av Allan Edwall. Solen förmörkas av at vi åker under Stora
Bältbron. Mäktigt. Blir lite imponerad av vad vi kan, människorna.
1500: Kafferast. Ett ord som ligger naturligt i allas
munnar, oavsett nationalitet. Jag spöar alla i kortspelet vi alltid spelar.
Kocken har provianterar singoallakakor. Det kan bli farligt.
Konstaterar att med god vilja kan man pilla ner Öland och
Gotland i Vättern och Vänern, så har vi inga storsjöar sen. De vanliga
språkförbistringarna uppstår:
- Eeuuland, isn’t that in Britain?
- Eeh, no. Do you mean Åland? In that case it’s finnish.
- No,
Eeuuland. With all the sheep.
- No,
that’s Gotland.
-
Nononono! EEUULAND. We are there now?
- Do you
mean Ireland?
-
Yesyes! With all the ship.
- What
ship?
- Nono!
SHIP. Animal-ship.
- Sheep
-
Yesyes! We are there now?
- What?!
In Ireland? No we’re just passing Denmark.
- Hmmm.
Let’s go back to work Carol.
Snart middag och sedan gym med havsutsikt. Påväg mot
Gävle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar