ruta ett

Vi har lämnat Brofjorden och stävar mot Thames. Första morgonvakten avklarad. Jag lyckades försova mig. Ny telefon som har årets mest onödiga funktion på larmet: man ska förutom tid även ställa in dagar som det ska vara aktivt. Jaja, det är väl bra för kontorsnissar som ska upp samma tid alla dagar i veckan, men imorse när larmet var ställt på 0330 endast lördag-söndag och jag blev väckt av en matros som rev upp dörren och gastade ”Carol! You are on four to eight watch! It’s four now!”, tyckte jag nog att det var den mest värdelösa funktionen EVER.

Vakten var en resa tillbaka i tiden. I slutet av praktiken på Oberon hade jag rätt bra styr på bryggrutinerna. Surprise: Här är allting annorlunda. Hela min existens återgår till att anpassa mig efter andra: Är jag jobbig om jag frågar något nu? Borde jag fattat det här av mig själv? Ska jag bara hålla tyst och försöka läsa mig till detta i någon manual? Hur slö tycker folk att jag är om jag bara anammar ”go-with-the-flow-taktiken” och antar att jag hinner lära mig allt på tre månader?

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig an att vara tillbaka på ruta ett. Vi börjar med ett mentalt breakdown, lite tröstkakor och ett avsnitt ”Hundra Höjdare”.