Hemma i Brofjorden igen efter ett mycket ”vaket” dygn i
Oslo; började med att gå vakt 16-20, blev väckt till ankomst 01-02, vakt igen
04-08, avgång 14 och så vakt igen 16-20. Ribban för vad som får kallas trötthet
har härmed höjts.
Något som piggar upp är traden: att hinna med en lunch i
Oslo med en god vän är en jobbförmån få förunnat, likaså att efter vakt hoppa
på cykeln ch cykla in tillsinnessjukt stora Lakeside Mall (när vi befinner oss
i Thames) för att shoppa förhoppningsfulla sommarkläder på Primark och Topshop.
Brofjorden erbjuder vid ledig tid slingrande småvägar vid vatten och berg att
trampa runt på med hojen. Shit vad fint det var igår kväll; jag bara cyklade utan att veta vart, mellan leriga åkrar, slitna små hus och försiktigt
vårfågelskvitter. Det blåste och luktade som när man bränner löv. Jag kom till
en vik i lä där små träbryggor sköt ut i vattnet och givetvis sprack molnen upp
just då och solen träffade mig rätt i ansiktet. Fånig lycka. Här vill jag vara. Vände
cykeln mot den branta uppförsbacken som jag just susat nerför, drog på mig
hörlurarna och satte ”älskade ängel” på hög volym medan jag toktrampade mig
hemåt.
Nu ryktas det att vi snart ska upp mot framsidan,
ostkusten. Kanske Norrköping och Gävle, men man vet ju ingenting förrän man
faktiskt ligger förtöjd vid kaj. Så är det i tankbranschen. Olika bolag trade’ar
om lasterna och vi kör bara dit man säger till oss. Den här lasten vi lastar nu
ska i varje fall till Thames. Där är det sex meter tidvatten. Gäller att hålla
koll på förtöjningarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar