vardaglig uppdatering

En handlingarnas man, den nya kaptenen som mönstrade på för ett par, tre dagar sedan. Båten har växlat från att ligga och mysa i lagom motorvägsfart på sexans växel, till att kolla sig över axeln, växla ner till trean och omkörningsgasa med ett vrål. Jag är lite i chock. Från att vara den herrelösa hunden, till att bli adopterad och vidare till kadetten som förväntas vara med på varje avgång/ankomst och vara ständigt på alerten på... fyra dagar. Denna drastiska omställning får mig ärligt talat till att känna mig lite trängd. Nu är det någon annan som har mitt bästa för ögonen, och jag kan inte längre självständigt ta tag i de bitar som jag tycker verkar vara intressanta/relevanta. Självklart är det bara att accepetera att jag har personer som bestämmer över mig, och att jag inte kan protestera förrän jag blir orättvist behandlad, men det är just den här omställningen. Det hade ju varit mycket bättre om någon hade tagit tag i mig från början och satt nivån.

Resan går vidare. Vi glider runt i dödens triangel och upplever (vad heter det på svenska, det här är pinsamt, typ som att Victoria Silvstedt inte kan prata svenska längre) breathtaking soluppgångar, hagel, regn, försök till landgång och inhandlande av julklappar. Nu är vi påväg från Pembroke till Plymouth, och den ny-alerta kadetten tänkte ha eftermiddagen ledig där, medan någon annan får stå och vakta lossningen, där det mest upphetsande som händer är att man kan höra lasten porla i rören.

Snart händer nog något roligt eller otippat ska ni se.