Engelska är arbetsspråket ombord. Det är tydligt nu när jag sitter i biblioteket nära bryggan och skriver. En våning (däck, whatever) upp hörs styrmannens utsökta vokabulär bestående av: "fuck", "fucking", "bullshit" och "idiots". Helst i en kombination av "fucking bullshit, fucking idiots!" verkar det som nu när jag har suttit och lyssnat ett tag.

Jag sitter i biblioteket och inte i min egen fina lilla hytt på översta däck för att laddaren till min dator har pajjat. Det är då jag älskar att vara ombord. Jag vill leva i ett community av folk som bara KAN massa saker, för när jag stod där med laddaren i handen, som slaktaren med en nackad kyckling, kom andremaskinisten förbi:
-Va éré?
-Nä, min laddare har pajjat, jag vet inte vad som har hänt.
-Har du kollat att den pallar hertzen och nippon-pippon-tekniska-förutsättningar ombord?
Jag börjar bli trött på att känna mig dum men:
-Nä.
Sedan försvänn han som en liten dieselråtta ner i maskin och kom tillbaka med en spänningsmätare.
-Stendöd, men jag tar ner den i maskin så har jag något att fixa med imorgon. Den kanske inte ser så snygg ut när den kommer upp, men den kommer att funka, är det lugnt?
Är det lugnt? Är det lugnt!? Alternativet hade varit att cruisa runt utan dator (och därmed två säsonger av californication, två av hung, två av six feet under och typ alla med family guy) i två och en halv månad.

Undra vad jag någonsin kan göra för honom, för jag KAN nämligen typ ingenting som är till nytta för andra.

Nu har vi precis passerat Orkney och Shetland i solnedgång. Vackert. Dagen lugn med matroserna som har gjort enmansarbete, så jag har fått hålla på med egenstudier. Alla kommer ihåg vad jag heter, maten är god och bastun är igång.