observationer

Mongstad heter stället vi är på. Mongstad. Här pratar folk härlig bergendialekt och oljehamnen är förtjusande! Det är minusgrader och alla är trötta efter gårdagens gungande överfart som gjorde försöken till sömn jämförbara med rörelsemönstret hos en slinky (en sån där fjäder som går i trappor, typisk 80-talistleksak). Jag har blåmärken på hjässan av sängaveln som huvudet har slagit mot hela natten, eller, nej! jag har fått flint!

Dagen har gått, det gör ju dagar obönhörligen. Jag har stått och tittat på ett par mäktiga norska fjäll, sett morgon bli dag, och dag kväll. Snön på fjällen låg kvar hela dagen. En matros har fiskat från båten, han fick massa gråsej (rikt land det här Norge, man bara håller ut händerna så kommer det flygande; olja, mat, skog och vatten), och så har vi tömt sopförrådet. All denna febrila aktivitet medan vi lastar tre olika sorters brännolja. Kluck, kluck, kluck låter det i rören. De säger att det är 8 bars arbetstryck däri, men då tycker den utan perspektiv (på hur stora tankar vi har att fylla) att man kunde gasa lite. Alla är inne i sitt, men jag är inte riktigt någonstans.