På tal om stolar som far, häromdagen bevittnade jag beviset på antingen respekt för naturelementen, eller så var det bara total hopplöshet; skepparen satt i dagrummet, behagligt tillbakalutad i en fåtölj, med benen över armstödet och en kaffekopp i handen. Något intressant var på TV, för där var blicken stadigt fäst. En ganska vanlig syn ombord, om det inte hade varit för att båten lutade 20-30 grader i rullningarna, och fåtöljen i vilken kapten satt for runt i dagrummet som en klick smör i en stekpanna. This picture will haunt me.
Annat som blir intressant vid kraftig sjögång är upprätthållandet av rutiner. Alltså, båten ska ju fram, inget snack om det, men jag tänker på de där sakerna som på fritiden håller mig ifrån att tappa greppet helt och sluta på rygg i kojen med ett tomt kakpaket på magen (för att bara ligga still och äta är onekligen ett alternativ i det här vädret); träning, studier, personlig hygien... Igår satt jag mig på träningscykeln och drog iväg två mil. Förfarandet kan sammanfattas som: spännande. Löpbandet var aldrig ett alternativ, då hade jag legat i ombordsjukhuset nu. Sedan kom intressanta moment nr. 2: duscha. Jag beväpnade mig med schampoo, ansiktsmask, inpackning, rakhyvel och tvål, gick in i duschen och blev genast omkullvräkt av en våg. "Attans!" tänkte jag "får skippa att raka benen då", medan jag kravlade mig upp och bredbent tog spjärn mot duschkabinens väggar innan jag fortsatte min SPA-behandling till havs. Jag hade inte ens hunnit blöta igenom håret ordentligt innan jag satt där på durken igen. "Attans, får skippa ansiksmasken också" tänkte jag, medan känslan av att min dusch skulle bli som historien om koftan som bara blev en vant-tumme, stegrades. Mycket riktigt. Schampoo, bara shampoo, blev min lyxkur.
Nu önskar jag mig mest spännband till kojen. Eller en hängkoj. Eller kanske en vattensäng? Ja, det hade nog varit något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar