göra sopgrejen

Norra stilla havet visar sig från sin bästa sida, eller? Imorse när det börjat ljusna såpass att man faktiskt kunde se det horisontella regnet som hörts piska bryggans rutor sedan vaktens början, skulle jag och matrosen ge oss ut på uppdrag. Vi skulle göra sop-grejen: tömma lite korgar, sortera lite, kasta det man får överbord (typ papp. Fiskar älskar att äta papp), köra de stora soptunnorna från soprummet till inceneratorn... hur tänkte man förresten när man ritade båten och placerade två av varandra avhängiga funktioner - soprum och sopbränningsrum - i varsin ände av fartyget? Det har såklart sin logiska förklaring baserad på brandsäkerhet och kompromisser för vad som är möjligt, men det var svårt att uppbåda en förlåtande attityd när regnet stod så hårt att det piskade in genom ena örat och ut genom andra.

Man up! Vi tog våra tunnor (ni vet sådana där stora gröna med ett par hjul och handtag) och begav oss ut. På grund av vind kunde man inte köra dem framför sig, så jag vill att ni föreställer er: grådaskig gryning, en vind som slår undan benen på en och två dyngblöta stackars satar som hukande släpar på varsin tunna vars lock fälls upp av vinden och slår dem i ryggen (förtydligande: påpiskad framåt av en soptunna, värdigt).
- Nu är mina skor fulla med vatten! Skrek matrosen efter en extra hård rullning. Då hade jag redan gett upp svordomsharangen till mantra och börjat skratta panikarat.

Alltså, en kvart senare fick vi komma in och byta till torra kläder och äta potatisplättar och bacon till frukost.
Så det är bara hårt i shipping i små stötar.