Dagen som icke är

Idag är det söndag den 4:e Mars. Imorgon är det samma dag. Vi passerar datumlinjen och kommer snart att vara 12 timmar efter UTC istället för före. Kan man spekulera i något pengainbringande när man gör sådana här surrealistiska hopp i tiden? Förmodligen inte, då skulle väl någon redan ligga och köra fram och tillbaka över 180-gradersstrecket (och en helt annan grej: om man ligger uppe vid Nordpolen och kör jättejättesnabbt runt runt polen, så att man hinner passera datumgränsen typ två gånger per dygn, vad innebär det då? Avståndet mellan meridianerna blir ju mindre ju längre utåt polerna man kommer, men inte minskar dygnstimmarna proportionellt med avståndet mellan meridianerna. Den här parentesen får stå som bevis för att det börjar bli dags att åka hem och låta sig bli distraherad av värdsliga ting). Man kanske kan komma undan med en försenad räkning... om inte annat så för den eleganta ursäkten att man var lite konfunderad över vilken dag det faktiskt var.

Hyggligt att lägga denna datumbrass så att vi får två söndagar, men det känns ändå lite Alice i Undelandet, särskilt när man är påväg hemåt, sover en natt och vaknar upp till samma dag! Kvicksand.

Träningen har i takt med att vi rör oss norrut blivit lidande på grund av sjögång. Min eltandborste som står i sin hållare på skrivbordet och har en anläggningsyta på ca 10 cm2 och en höjd på ca 20 cm har iochförsig inte vält en enda gång, vilket innebär att en barbiedocka lika gärna skulle kunna stå upprätt. Jag larvar mig alltså bara när jag kurar ihop mig under täcket och argumenterar för att det är bäst att stanna där hela dagen.

Men ”Dagen som icke är” har lov att glida en ur händerna likt en sprattlade liten katt. Eller, i mitt fall snarare likt en slajmklump.