Mässman har varit sjuk idag och då har vi som gått vakt ryckt in istället. När jag och matrosen på 4-8vakten kom in i byssan tändes något i kockens ögon; "aha, två stycken dugliga och livskraftiga däckisar!" såg hon ut att tänka och utan att vi riktigt visste hur det hade gått till hade hon med sina välartikulerade omskrivningar och illvilliga knep fått oss till att storstäda köksfläkten. Köksfläkten i en byssa är liksom inget som går att jämföra med en köksfläkt hemma, förutom syftet den har. Den i byssan är flera meter lång och ingrodd med fläsk och löksås, pannkakor och ägg&bacon åt 20 man i månaders tid
Fett och diskmedel rann nerför armarna på oss, in i overallerna, förbi armhålorna och neråt. Matrosen anade en enmanskonspiration och frågade insinuant:
- Jaha, är det här något ni gör en gång i månaden eller?
- Njaa, ääee...
- Eller är det en tioveckorsgrej?
- Tja, inte riktigt, men ni vet... Jag ska ju mönstra av snart, och så tänkte jag att nu kommer massa däcksfolk till byssan idag och då kan ju ni...
- Vafalls! Detta tarvar mutor! utbrast jag när jag insåg att vi höll på att avmönstringsstäda åt kocken.
Vi fick varsin godispåse och evig tacksamhet. Det gäller att inte bita den hand som föder en. Snart är det dags för mig att avmönstringsstäda åt mig själv. Tiden går ganska långsamt där vi ligger och gungar i vind och vågor. Jag kanske skulle låtit bli att planera in massa roliga saker hemma, nu har jag ju bara ännu mer att längta till = tiden går ännu långsammare. Hade något riktigt fruktansvärt väntat därhemma, som en resttenta jag inte pluggat till, då kan jag lova att tiden hade gått för fort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar