vardaglig uppdatering

Vi är åter i Pembroke. Här har tidvattnet skiftats under skrovet på Bro Distributor många gånger, jojo. Annars är jag på en stadig utförskurva. Igår försökte jag försvara för mig själv hur en mil på löpbandet lätt kunde bytas mot en timmes dagispingis (de var så snälla, alla stannade liksom upp i rörelserna så fort det var min tur att slå till bollen, så slog de sådana där lösa, höga bollar. Som att det skulle ha hjälpt!) och mjuk pepparkaka. Jag hann göra mig två reflektioner: INGEN kan se cool och bollkontrollerad ut när man jagar en studsande pingisboll på backen. Manliga män som hukande springer efter en liten orange kula med flaxande armar är helt underbart! Reflektion nummer två gjordes kring att man inte ska göra plågsamma och njutningsfulla saker samtidigt. Jag gick sex trappor upp och åt kaka samtidigt. De tog liksom ut varandra, iochförsig blev trapporna lite mindre jobbiga att gå i eftersom kakan tog hälften av uppmärksamheten, men å andra sidan blev en helig kakupplevelse förstörd av andfåddhet i trapp. Summa: minus.

Jag är åter i ingenmansland. För en person med behov av fasta tidsramar för att kunna planera sin tid, är detta... utvecklande. Jag ska jobba 12-20, men även vara med på alla avgångar och ankomster, samt om det händer något intressant utanför min arbetstid, och samtidigt ska jag vara noga med att ta ledigt så att jag får min vilotid och... gaaah!

Nu styr vi strax kosan mot Plymouth.