sista om julen

Vi lägger ner nu, det här med julen. Det var värt ett försök. Försöket gjordes, det var inte särskilt tappert, men pröva själv att sjunga "hej tomtegubbar" med en fattig liten lättöl i kroppen. Alla satt tysta vid julbordet. Jag tror att de tänkte på andra jular de haft, ibland är det svårt att leva i nuet. Så fick vi julklappar, missionskyrkan hade stickat mössor. Jag fick en rånarhuva. Jag vill inte verka otacksam, men den riskerar att tvättas i 60 grader eller glömmas kvar ombord. Ännu mer godis trycktes ner i jakten på stämning. Jag har fått sura uppstötningar som smakar skumtomte. Nej, inte särskilt behagligt, men beskrivande.

Höjdpunkten var nog landgång i Belfast med Starbucks (denna guds gåva till mänskligheten) peppermint mocha, disig sol i utkikstornet mitt i stan, glittrig snö, inhandlande av julklappar till mig själv och pricken över I, i form av ett kraftigt snöfall.

Weise och Tilde och han den där julmarodören Ernst tjatar på TV om att julen fortsätter. Vi gör detsamma, fast mot Pembroke. Folk tar det lugnt ombord. Det är för kallt att jobba ute på däck, och det passar egentligen utmärkt nu när det är några röda dagar. Jag läser böcker, bockar av i mitt praktikhäfte (från skolan, grejer man ska ha lärt sig på sin praktik) och vecklar ut förvirrande ritningar över ballastsystem. Vi förbereder för nästa last med att spola tankar, är noga med att dränera allt på däck för frysrisken, och trippar på tå, rädda för att halka omkull.

Sedan har månen liksom snurrat ett varv till runt jorden. Jag får börja räkna dagar till avmönstring efter nyårsafton. Hoppas förresten inte att någon planerar något firande.