Helst ska man komma upp någonstansifrån svettig, skitig och på dåligt humör. Då kan folk vara säkra på att man har jobbat (om man inte bara är lagd åt det smuts-buttra hållet, för det finns det ju vissa som är)
*fan vad det gungar! vi ligger till ankars i St Brides utanför Pembroke. Närsomhelst kommer en bok nerflygande i huvudet på mig. Jag slår på fel tangenter för att datorn dansar foxtrot under fingrarna på mig. Båten rycker i ankarkättningen, forces... Nu rasade något inne på toaletten, måste bara kolla vad det var.*
Har man däremot kul på jobbet tenderar folk att anse att det inte är seriöst. Det börjar väl bli en vecka sedan sist då vi skulle sätta i MOB-båten. De var verkligen taggade, styrmannen och maskinisten, här skulle det köras vattenjet! Övningen stod på månadens PMS (periodical mainteinance system, typ), och var liksom obligatorisk. De gjorde sitt jobb efter en checklista, denna guddom ombord, och vi åkte runt i hamnbassängen i Cardiff, plockade upp en nödställd (livboj) och övade på manövrering av båten. Denna övning hade föregåtts av typ en veckas pill och fix med MOB-båten som visade diverse tecken på ohälsa, så om inte annat var det ganska viktigt att få i den för att se att allt funkade. Ändå möttes vi, väl ombord igen, av fnysningar och kommentarer om "lekstuga". Ok, vi var lite rödkindade och exalterade. Det var ju roligt! Men, lekstuga? Varför? Hur?
Som ni märker är det här med arbetsmoral en svår nöt för mig att knäcka. Uppenbart är iallafall att man inte får tycka att jobbet är för kul. Jag för denna slutsats till anteckningarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar