ballasttankar och hatkärlek

Jag har kollat för mycket på Californication (och om du inte har det, gör det!), så titlar bestående av två ord sammanbundna med ett "och" framstår som det enda rätta.

Idag klättrade vi ner i en ballasttank, jag och överstyrman. Syfte oklart, eller, det var rost på en svets och massa bubblor i coatingen. Kanske gäller bara månatlig koll av detta förfall. Jag pallade inte fråga och känna mig dum iallafall, och så snart det stod klart att vi inte skulle skyffla gyttja därnere så blev ju uppdraget med ens spännande! Jag har alltid undrat lite över Urban Exploring, när man håller på och utforskar stadens gömda inrfastruktur, kryper runt i kloaker och andra tunnlar. Min nyfikenhet är stillad, för det måste ju vara ungefär som nere i en ballasttank: mörkt, massa lera, små små öppningar som man ska knyckla ihop sin kropp för att komma igenom, eko-akustik och stor risk att slå sig. Facsinationen visste inga gränser, och medan överstyrman gick runt och visste vad han skulle kika på, stod jag mest stilla med munnen intelligent halvöppen och stora ögon; "shit vilket raveparty man skulle kunna ha härnere" var nog min klaraste tanke "med gyttjebrottning"...

Jag läser på Facebook om att klasskompisarna börjar mönstra av nu. De som inte gör det än på ett tag verkar iallafall börja bli sugna på att jobba hemåt. En kompis hade uppdaterat sin status med beskrivning av dagens arbetsuppgifter följt av en svordomsharang. Jag har aldrig sett en statusrad få så mycket feedback på så kort tid! Folk hörde av sig från båtar över hela världen och bjöd på egna versioner av komponenterna: arbetsuppgift och svordomar. En av oss som har hängt runt på en båt i värmen i ett par månader tyckte att det var gnällig stämning. Han blev virtuellt mobbad. Klassen verkar älska att hata. Det går att applicera i större perspektiv än på bara K1a. Det ligger i den svenska folksjälen. Tänk bara på kafferasterna där gubbarna äntligen får slå ner sina trötta bakar; de börjar med ett "Åh fy faan", och avslutas med en djup suck, en ansats till att resa sig och "Äh, om man skulle ta och... åh fy faaan".

Ärligt talat tror jag inte att särskilt många i klassen har blivit avskräckta efter denna första praktikperiod, jag tror tvärtom att många har haft det ganska bra. Vi är bara ett steg närmare att bli buttra sjömän.