coolt

Vi låg svettiga och hopknycklade i någon länsgrop för att testa nivålarm, jag och motormannen, eller, han låg svettig och ihopknycklad. Jag satt bekvämt vid sidan av och hade anlagt min mest uppmärksamma och intelligenta min, den som tydligt signalerar hur villig jag är att lära mig vad som förevisas. Den är dock ganska värdelös när det enda som hade kunnat hjälpa den stackars motormannen var att jag skulle packa ihop min blivande styrmanslekamen och dyka ner i hålet. Senare på kafferasten dryftades möjligheterna att köpa på sig några leprechauns nästa gång vi är i Dublin. Tyvärr sägs det att de är ganska samarbetsovilliga och dessutom påhittade.

Hur det nu var kom en av maskinisterna nerflaxande för lejdaren (jag är livrädd varje gång, de tar typ 8 steg i taget. Oljefläck någonstans (ganska hög sannolikhet ändå) = död.) och ropade att jag skulle upp på däck. För en gångs skull for inte tanken "vad har jag nu gjort?" genom mitt huvud, som den annars tenderar att göra varje gång jag blir kommenderad någonstans med hög röst.

När jag kom upp på däck blåste vatten upp i skyar. Indiana Jones-soundtracket drogs på och så bara ett massivt ljud av: FLAPP-FLAPP-FLAPP-FLAPP-FLAPP. Mössan blåste av medan jag stretade över kobryggan fram mot helikopterplattan. Där hade nämligen Royal Navy bestämt sig för att ha övning. De stod och hoovrade ovanför båten med en gaaanska tuff helikopter, och började fira ner en gubbe. Elegant gled han ner för vinschen och in över helikopterplattan i liräddarmundering, hjälm och solglasögon. Väl nere drog han av sig hjälmen, slängde lite med sitt svettlockiga bruna hår och petade ner solglasögonen på näsan medan han sträckte ut en hand med mig och nickade upp mot helikoptern. "Wanna go for a ride?". Eller inte. De bjöd iallafall på ett par ärevarv runt båten och vinkade glatt till oss på däck som var i färd med att rulla ihop våra tungor pch plocka upp våra tappade hakor medan vi intalade oss att vi minsann visst har valt rätt yrke.