Hemlängtan har klamrat sig fast som en hårt knuten näve kring hjärtat. Pratade precis med föräldrarna, och jag vet hur det skulle kännas att vara hemma; snön, lukterna, förväntningarna, gnabbet, morgonpromenaderna. Jag vågar inte riktigt säga till någon att jag längtar hem, för jag vet att responsen blir:
- Då har du nog valt fel yrke, lilla vän. Såhär kommer det att vara resten av tiden.
Jag menar inte att jag vill ÅKA hem. Jag menar att jag LÄNGTAR hem. Världen behöver inte vara svart och vit. Hade någon stuckit en biljett i handen på mig och sagt: "Åk då!", hade jag inte tagit den. Vissa menar att det inte är någon idé att tänka på alternativ när man väl har gjort sitt val, men med all den tid jag har till att fundera är det oundvikligt.
Dagens arbetsuppgifter består av att limma ihop ett pepparkakshus och städa julfint. Det dåliga samvetet är en ännu större uppgift att ta itu med. Är dessa uppgifter verkligen OK? Kan jag skriva upp arbetstimmar för att pyssla? Vad gör alla andra? Tittar de snett på mig för att jag inte gör någon nytta? Vad förväntar sig folk av mig? Hjälp.
Vi är påväg till Belfast. Tankerbranschen stannar aldrig, så julafton lär firas under pågående lossningsoperation. Det hagelregnar och vi saltar på däck.
2 kommentarer:
god jul min fina fina fina! grubbla inte så mkt över vad andra tycker. överlåt sånt tjafs åt mig. lär dig så mycket du kan bara, och ha det gott. god jul, see you soon baby! elin
heja elin!
Skicka en kommentar