rutiner och träning

Min hytt ser ut som Hultsfredsfestivalen. Hur är det möjligt? Det var städlördag i förrgår. Man skulle å andra sidan kunna jämföra besöken i hytten med familjefotograferingen i sällskapsresan "Snowroller": "IN! UT! IN! UT! IIIIIN!" med skillanden att jag ska byta kläder istället för att bli fotad. Och så är det sladdar. Sladdar till förbannelse. Kulturutbytet på båten består i att man kopierar varandras hårddiskar, och det är I-pods som ska laddas, högtalarsladdar som ska kopplas, USB-hubar överallt och sladdar: sladdar, sladdar, sladdar. Jag ska gå tillbaka till böcker. De är iallafall estetiskt mer lättsmälta än härvan av lakritssnören som ligger över hela hytten nu. (Pssst. Jag vet att några på Verket läser här. Kan inte ni börja skicka ut filmer i typ .avi-format? CD-läsarens tid är förbi. Många har surfplattor och ultrabooks med bara USB-ingång och filmerna ni skickar brukar vara rätt goa).

Att efter morgonsnoozen som följer på 4-8vakten vakna upp till åsynen av detta kaos gör en... trött. Turligt nog är Självdisciplin mitt andranamn och jag piskar ner mig till gymet nästan varje dag ändå. Upprätthållandet av rutiner är en väsentlig del av överlevnadsstrategin; man har koll, man har kontroll. Nåja, tills man kommer till hamn, då skakas de trygga rutinerna runt som motståndslösa bollar i en kenodragning, men så länge vi är i sjön är det värt att försöka få någon rytm i sina dagar så att man inte slutar i fosterställning med tummen i munnen så fort man inte har vakt. Idag stod armar/axlar och kondition på träningsschemat. "Chins blir bra" tänkte jag och kavlade kaxigt upp ärmarna. Döm om min förvåning och förödmjukelse när jag händge där som en sprattlande flygekorre som fastnat i en klätterställning, 5 cm ovanför marken. OK. Inte chins, inte än. Skönt att ha ett mål iallafall. Eller nå't.