fångad

I dagar, veckor har jag smugit som ett frimärke uppmed väggarna, kastat oroliga blickar över axeln och tagit trapporna för att undvika konfrontation i hissen. Min list kom på skam när jag stod och kikade lömskt bakom ett hörn. Någon sög tag i nacken till min overall:

- Aha! Eleven! Vad gör du? Fast. Attans.

- Eeeh, ingenting... min hittepåförmåga har aldrig varit särskilt bra i pressade situationer.

- Bra. Då är det dags att vi börjar nu. Sade båsen medan han släpade  mig till båsensjappet.

Detta utrymme är sedan veckor tillbaka förvandlat till en klockverkstad och såvitt jag hört har ingen, absolut ingen, kommit av båten efter en törn med den här båsen utan att ha med sig minst en egentillverkd klocka hem. Det har varit min stora skräck att bli tvingad att limma ihop gammalt dunnagevirke, hyvla, fräsa och som kronan på verket knyta knopar att sätta vid varje klockkslag. Jag menar, vad är väl en frivakt med hyvlespån i näsan jämfört med en liggandes raklång på soffan, lyssnandes på Chopin ackompanjerat av prasslet från en pollypåse?

Nu var jag iallafall ohjälpligt fast och när jag såg båsens egna verk var det inte utan att en liten sjömansarbeteslåga  tändes inom mig. Fasen, de var ju ganska snygga ändå, och den där mahognyn skulle göra sig bra mot min köksväggar som ska målas duvblå/grå. Men knopar, det blir det inget av! Istället ska det fräsas små hål att lägga rostfri, borstad stav i vid varje klockslag. Båsen var så nöjd att han hade fått även den mest motsträviga av motsträviga att börja med en klocka, så jag tilläts lite kreativ frihet. Där någonstans smälte vi samman i våra missioner och integriteter; jag måste erkänna att jag längtar till lördag när jag ska slipa och lacka.

Annars: vi är i Japan nu. Går igenom ett ställe som heter Kanmon. Dramatisk natur och en sol som började le mot oss så snart vi lämnade Korea (what’s up med det liksom?). Det är himla fint helt enkelt. På med solbrillor och ljudbok och promenera på däck innan vakten. Jag ska iland så fort tillfälle ges, behöver bara en mataffär. Har ni sett hur mycket sjukt man kan köpa i japan? Jag vill köpa roliga kakor och godisar som ser ut som att de knappt går att äta. Kocken har beställt sushi till middag så snart vi kommer till kaj. Life is good!