I gryningen var vi färdiglastade i Manzanillo. Bråttom bråttom den här gången p.g.a. högt tryck på sydgående trafik genom kanalen. Av med stuvare, in med rampen, hem med trossar och åk; mot Sherwoodskogen!
Innan man går in i första slussen ska man ha ombord ”canal crew”. De bordade i lotsluckan och trillade in i lastrummet som gremlings. Det är canal crew som sköter slussningen, allt den fasta besättningen ska göra är att sköta spelen när det behöver kopplas vajer. På väg upp till poopdäck sa matrosen: ”Har du aldrig sett mañana innan kommer du få göra det nu”. Mycket riktigt, väl uppe på poopen utvecklades scenariot till Kalle Ankas husvagn på julafton; hängmattor hängdes upp, liggunderlag breddes ut, en vecklade tillochmed ut en liten bänk. Det gäller ju att inte överanstränga sig.
Så småningom kopplades vajrar och små lok i slussen stod färdiga att dra oss några trappor upp. Solsken och djungel blev Oberons setting genom denna slussning. Göta kanal kan slänga sig i väggen!
Nu har vi ankrat i sjön precis efter slussen. Tanken var att vi kulle röra oss söderut runt 1100, men som bekant är genvägar = senvägar och vi har tydligen inte fått med oss viktig last från Manzanillo, så här ligger vi i ovisshet om ifall vi måste vända och plocka upp den, eller fortsätta söderut. Det är upp till någon person i land att bestämma.
Jaja, jag kanske aldrig hamnar i Panama igen, så då är det ju flott att ha tagit första slussen iallafall tre gånger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar