I vår oförtrutna strävan mot Nya Zeeland har vi nu passerat datumgränsen. Det är lite som mini-milleniumskifte; ”förstår” alla digitala instrument att en dag hoppas över eller blir det black-out? Nu har ju Oberon gått över datumgränsen ett antal gånger och klarat sig, så jag har haft vett nog att hålla inne med mina domedagsfrågor. Det verkar ha gått smärtfritt även denna gång, och igår vred vi fram klockan 23 timmar, vilket innebar att fredag sögs in i något svart hål i närheten av Iles de la Societé och vi fick lördag direkt efter torsdag. Sweet!
Lördag är städdag ombord. Alla beväpnar sig med moppar, trasor, dammsugare och ljudbok i iPoden, sen är det bara att köra! Jag får känslan av att många här ombord tycker att Oberon är ”deras” båt och lägger ner stor kraft på att hålla henne i fint skick. Man kan förstå att förhållandet till arbetsplatsen blir personligt, det är trots allt här besättningen lever halva sitt liv. Folk inreder sina hytter, gör omgivningen mer personlig, bonar om och låter båten vara inte bara en arbetsplats, utan även ett hem.
Även från rederiets sida har det lagts mycket kraft på att Oberon ska vara trivsam. Det hänger konst i alla gångar, interdningen är ljus, möblerna är fina och välgenomtänkta i färgteman i de olika hytterna. Jag vet många som skulle anse att man kan plocka ner de där tavlorna och lägga pengar på högre löner istället. Själv vill jag trivas och bry mig om min arbetsplats, inte komma till en steril båt med industrigummimatta överallt och beigea skott. Välkomnande inredning och en trevlig atmosfär skapar goda sociala förutsättningar, hur fånigt det än låter. Vi är ju människor med behov av att umgås och finns det inbjudande platser ombord att göra det på, är sannolikheten för att folk ska kravla sig ur sina hytter ganska stor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar