Jag. Är. Så. Trött. Dagen har spenderats kvajlad runt räckverk och hopkrupen under fläktar med en nålpistol och slipmaskin. Arbetsgång: knivig vinkel att knacka bort rost från – lutar mig åt något håll – får solen i ögonen och blir helt blind tack vare de repiga skyddsglasögonen – tar av mig glasögonen – får damm i ögonen – får inte av mig handskarna för att gnida ögonen – tappar nålpistolen i däck (slangen till den har fastnat i hörselskydden, så de åker också av) – reser på mig och slår i huvudet – rullar ihop mig till en liten boll och tjuter – upprepa. Som tur är har vi jobbat i par hela dagen, så vi har iallafall kunnat ondgöra oss tillsammans.
*Nu vart jag tvungen att springa ut. Hela inredningen färgades plötsligt orangeröd. Vi var påväg rätt mot solnedgången. Magiskt över ett spegelblankt Stilla hav. Varför går solnedgången så himla snabbt vid ekvatorn?*
Det är tomt i båten. Besättningen har möte om legetim mobbing. Vi har precis passerat ekvatorn och för oss som inte gjort det förut väntar dop. Det brukar vad jag hört mest gå ut på light-förnedring och fest. Bara att hänga med och hoppas att de inte får för sig att klippa av mig håret (och skulle så vara är det ju bara hår). Börjar känna mig salt nu. Kanske dags för en sjömanstatuering i Auckland? Hehe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar