Vardaglig uppdatering

Jaha, då rullar vi vidare mot Le Havre, Frankrike för  ”orders”. Det betyder att vadsomhelst kan hända; att det inte finns någon fast köpare på lasten och att någon kan ringa när vi är halvvägs och säga: ”Vi tar den!”, då är det bara att vända.

Första Maj och min enda uttalade ståndpunkt för dagen var mer ställd som en tvekande fråga: ”Knackar ni verkligen rost utan vibrationsdämpningshandskar?”. Tydligen. Det kanske bara är jag som är bortskämd, men jag tänker att ”många bäckar små”... Det gäller att skydda sig bäst man kan mot ljud, kyla, hårda underlag och annat som kanske inte verkar så farligt i stunden, eller att användandet av skyddsutrustning bara gör jobbet mer komplicerat/får det att ta längre tid. Det är viktigt att lägga ”äsch-jag-ska-bara-attityden” på hyllan och fundera en gång till på hur sugen man är på tinnitus, trasiga knän och nervändar innan man hastar iväg och gör ett jobb.

Jag har nu bytt vakt till åtta-tolv. Vilken semester! Naturliga sovtider, ljust mest hela tiden och möjlighet att äta alla mål mat på utsatt tid. Våren börjar ge sig tillkänna. Solen värmer mitt rostflageskitiga ansikte och det bli inte mörkt förrän 22. Den där solen förresten... Den ska man ta tre höjder på med sextanten och försöka positionera sig utifrån. Hmmm, guldfiskminnet vill komma ihåg att vi berört det i skolan, men sedan då? Får väl krypa till korest inför min handledare.