Le Havre

Oj vad länge det dröjer mellan uppdateringarna! Är jag så upptagen? Tja, lediga söndagar verkar vara ett minne blott iallafall. Här ombord jobbar man. Jag brukade hävda att man behöver en rekreationsdag i veckan för att orka vara på, ställa frågor, ta in så mycket info som möjligt och hämta lite ny gödning till drivet att vilja lära sig. Nåja. Idag hittade jag mig själv i snålblåsten agerandes reklampelare för Grundéns galonställ; iklädd detta från topp till tå högtrycksvaskade vi bygget i en vind som verkade vända mot oss runt varje hörn. Alltså, vart har våren tagit vägen?!

Vi har just lämnat Le Havre. Folk snackar om att möta våren i Paris. De har uppenbarligen aldrig prövat att göra detsamma vid kajplats nr 6 i Le Havres oljehamn. Det var brutal-industrialistiskt. Platt. Grått. Rostigt. För ovanlighetens skull regnigt och blåsigt (jag börjar nästan tro att det är ett väder som följer med båttypen). Jag tänkte att jag skulle bilda mig en annan uppfattning och cyklade de 1,5 milen in till stan. Man är inte så kaxig när man snurrar runt i en trefilig rondell i den sjukt stora hamnen, med omkörande långtradare som hänger sig på hornet. Hjärtat bankade som på en liten rädd hare och panikimpulsen var att vända om mot båten, men att stanna och vända hade garanterat inneburit döden, så jag fortsatte i trafikens riktning och kom så småningom in mot stan.

Omskakad fick jag äntligen sätta mig ned på ett cafe, äta en crepe och dricka en cafe au lait (oooh, så franskt!). Fick tillochmed svänga mig med några franska artighetsfraser. Stadshusparken i full blom och 50-årsfirande för passagerartrafiken som gick mellam Le Havre och New York. Fick med mig ett par fina svartvita foton att pynta hytten med. Kände mig även tvungen att köpa en sådan där tvärrandig blåvit fiskartröja, ni vet. When in Rome...

Summa summarum (och ifall några klasskamrater som också är ute och irrar mellan nordeuropeiska oljehamnar och vill ha en destinationsrekommendation): Lätt värt cykelturen. Alla behöver en vardagsthrill då och då. Eller en nära-döden-upplevelse för att uppskatta livet.

PS. Man kunde ju ha ringt sjömansservice. Gratis skjuts. Fick jag reda på när jag kom tillbaka. Doh! DS.