Nåväl, nu var det ju inte för att stå och dregla bil som jag hade blivit posterad på däck. Jag följde efter båsen upp till däck åtta där högar av surrningar låg slängda efter de lossade bilarna. Bara att börja hänga upp dem i prydlig ordning. Lite snurrig efter ett par dagars feber var det väl tur att ingen bad mig om något på nivå med atomklyvning. Medan jag stod och plockade spännband med näsan i avgasrören på brummande Jaggor kom jag att tänka på arbetsmiljön. Frågade senare överstyrman om hur reglerna ser ut för fläktar och luftbyte för en sådan här båt. Han svarade att båten är byggd enligt svensk standard och uppfyller därmed de internationella kraven många gånger om. Ska forska vidare i exakt vad det innebär.
Efter lunch var det dags att städa upp efter lossat tung-gods (skördetröskor och grävmaskiner så stora att jag kommer att ha mardrömmar om dem inatt). Dessa surras med kätting. Kätting är tungt. Och har en benägenhet att fastna runt hörn/i fästena i däck/i varandra. Kavat började jag slita och dra för allt vad jag var värd. Tre timmar senare stod jag och famlade hjälplöst med en kättning som hade fastnat i byxbenet, i däck, var inslingrad i tio andra kättingar. Arbetsbyxorna var för stora och påväg av. Händerna var fulla med metall, snoret rann, febern steg. Jag fann ingen annan utväg än att kapitulera för dagen.
Hoppas inte att de slänger av sjuklingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar