Jag tittar ner i min plånbok, lite hungrig. Några snåla små slantar till en kebab kanske? Nähä, inte det nej.
Tänkte i förra vecka att det vore väl själva fan om man ska behöva leva snålt såhär sista veckorna innan man ska ut på de sju haven med vatten och bröd som enda nödtorft, så jag satte kniven mot strupen på mitt sparkonto och sa: Hit med pengarna!
Nöjd med mitt rov tänkte jag att jag skulle leva som en drottning sista tiden hemma. Sedan var jag tvungen att vaccinera mig, köpa en dokumentportfolio, bunkra upp med schampo och apoteksgrejer, köpa en extern hårddisk, köpa hygienprodukter för typ ett halvår, betala, betala, betala. Nu är jag barskrapad igen. Fan.
Min tröst är att jag på en vecka har säkrat nästan 6 månaders förbrukning. I teorin borde ju det betyda att jag kan leva på zip-zero-nada i ett halvår och komma hem som pimp (detta förutsätter att jag inte får mönstra av på någon rolig flygplats som har alkohol till försäljning i samband med oändliga shoppingmöjligheter). Jag håller mig till den teorin och ropar till sparkontot "Kolla, en rosa elefant!" för att avleda uppmärksamhet, medan jag smyger ut en tusenlapp till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar