Det blir till att hälsa på familj och vänner några dagar innan jag blir borta ett halvår. Ett halvår! Jag har varit (och är fortfarande) så inställd på det som ska göras nu att jag inte riktigt satt tiden i perspektiv. Sagt hejdå till folk och packat ihop hela mitt liv utan en tanke på vad som kan hinna hända på sex månader. Jag slår mig till ro med ett citat från den klokaste jag vet: "Man vet ingenting" och känner att jag har allt roligt framför mig.
Vi har fått en tjock röd bok "On board training manual" med massa uppgifter som vi skall göra under praktiken. Spånade igenom den och fick lite panik. Det är uppenbart att jag inte ska på solsemester. Frågar mig själv om jag verkligen är på nivån jag förväntas vara när det är så illa att jag inte ens förstår vissa uppgiftstexter. Herregud, det är på riktigt nu. Det går liksom inte att charma brallan av folk och glida med som en "skön typ", det här är vad jag ska göra i mitt yrke och ansvara för. Jag ställer mig i startgroparna och pep-talkar att det är bättre att inte fatta allting nu, än när jag tar examen. Mål nr 1: Vägra ge mig innan jag har förstått.
Förresten, tufft med internet på bussen. Som den går framåt, tekniken. Ojojoj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar