I Baltimore. På Oberon. Sjuk.

Nämensåatte.... Det går bra nu. Jag hann knappt komma ombord på Oberon här i Baltimore innan flygplanssjukan, denna klassiker, slog till. I nio timmar satt jag inklämd mellan toaletterna och gallskrikande barn på flyget, så feber och lite hosta kom som ett brev på posten. Olyckskorparna har redan hunnit kraxa om en överstyrman som fick sjukavmönstra på grund av lunginflammation.

Jag hann med en familiarisationrunda igår förmiddags. Båten är stor och det vimlar av gångar hit och dit. Hoppas att de utrustar mig med en walkie-talkie innan de släpper iväg mig själv någonstans, annars är jag förlorad. Den filippinska styrmannen jag gick rundan med visade säkerhetsdetaljer och lite olika utrymmen; det stora gymmet, poolen, solstolarna... han visade även soprummet där det stod en stor frys: "For food waste, not human bodies". Hmmm... Sedan gick vi vidare till sopbränningsrummet där det stod en väldigt stor ugn: "For burning waste only, not... what's it called in english, when you burn dead people?" Väldigt mycket hmmm...

Under julafton och juldagen har folk varit lediga ombord, men imorgon drar arbetet igång igen. Hoppas att jag har frisknat till. Planen är att jag ska vara på däck första månaden. Här ombord har de tillochmed en bås som jag kan följa efter och terrorisera. Jag ser verkligen fram emot att komma igång, få lite yrkesmannaperpektiv på det vi läst i skolan. Har tillexempel ganska svårt att tänka mig att man räknar på accelerationskrafter för alla olika biltyper som lastas innan man surrar dem.

På ett av däcken står över 100 Volvo xc60. Ganska många T6'or. Det är dock tydligen sällan man behöver flytta på bilarna... Ombord och av båten tas ju bilarna av stuvare, så chansen att få ratta drömbil är inte så stor, men jag blev tröstad med: du kan ju alltid provsitta. Oh yes, I will.