Spetälska vs. Torra händer

Tiofikat bestod av kaffe och den aldrig uttjatade diskussionen om att det var bättre förr. Överstyrman avbröt uttråkat:

-Alltså, ursäkta, men är det någon som vet om det finns handkräm ombord?

-Ja, det står väl i omklädningsrummet, eller du kanske ville ha en egen? Sade matrosen som jag för tillfället har hängt mig i hasorna på.

-Ja, det kanske kunde vara bra, så kan jag ha den här, i sidofickan på arbetsbyxorna. Jag blir så HIMLA fnasig om händerna!

-Ja, och så kan du smörja in dem hela tiden, som en sån där Farbror-Barbro grej...

-Men vaddå? Har du inte känt hur man liksom raspar upp skinnet på kardborren till fickorna på jackan?

-Mmmm, och hur arbetshandskarna är fodrade med oljeuppsugningstrasor, man är ju som mumifierad när man tar av sig dem..

-Ja! Precis! Överstyrman viftade indignerat med händerna.

-Nä, det var fanimej bättre förr, när man iallafall kunde få klaga på lite riktig skörbjugg eller spetälska.

-Vaddå spetälska? Då hade händerna ju trillat av, så hade jag fått gå med fnasiga stumpar!

Annars verkar det som om jag har kravlat mig ur sjukbädden. Gått på däck idag, kånkat lite färg, slängt lite sopor, kollat lite surrningar. Nu är dags att låta sig bli gungad till sömns av vågorna. Vi lämnade Baltimore efter lunchtid idag, assisterade av tre fantastiska bogserbåtar. Stora, röda och gamla låg de och knuffade oss tryggt ut ur hamnen. Jag stod i lotsluckan (typ ett hål i skrovet halvvägs upp på båten där man kan fira ner en stege för lotsen att klättra ombord/av på) och önskade mig inget annat än en kamera. Vilken bild! Det blåste hund, solen glänste i lacken på bogserarna och vatten stänkte när de forcerade alla vädrets krafter. Ooooh, håret reser sig på armarna.