Gott nytt år!

Sitter i hytten och lyssnar på goa gamla Jens Lekman. Vi lämnade Savannah imorse, fullastade med monstruösa gruvindustridelar som ska till Australien. Vad gräver man efter där? Nu styr vi kosan mot Manzanillo, Panama. Det börjar bli gött ute, allt eftersom dagarna går åker mer och mer kläder av. Snart på T-shirt-nivå.

Både lördag och nyårafton = halv arbetsdag. Vi spenderade förmiddagen med att ninja-kriga mot spindelväven av kättingar på ett av däcken som lastades igår. Göra om, göra rätt, spänna åt, surra mer. Svetten lackade och svordomarna haglade. Meningen är ju att de som får betalt för att surra lasten (stuvarna) ska göra det också. Vi hittade illavarslande många läskburkar liggandes skräpandes, vilket på förhand borde låtit oss ana att arbetet var bristfälligt utfört. Jag har blåmärken på hela benen och väntar bara på den dagen då jag ska snurra in mig i tillräckligt mycket surrningar för att göra en ordentlig face-plant rätt ner i ståldäcket.

Jag vill passa på att önska all ett gott nytt år! Här på Oberon firas det med snittar och champagne på bryggan kl 23.30. Vem var det som lurade i mig att på nyårsafton får man minsann skjuta av alla utgångna nödbloss?

Spetälska vs. Torra händer

Tiofikat bestod av kaffe och den aldrig uttjatade diskussionen om att det var bättre förr. Överstyrman avbröt uttråkat:

-Alltså, ursäkta, men är det någon som vet om det finns handkräm ombord?

-Ja, det står väl i omklädningsrummet, eller du kanske ville ha en egen? Sade matrosen som jag för tillfället har hängt mig i hasorna på.

-Ja, det kanske kunde vara bra, så kan jag ha den här, i sidofickan på arbetsbyxorna. Jag blir så HIMLA fnasig om händerna!

-Ja, och så kan du smörja in dem hela tiden, som en sån där Farbror-Barbro grej...

-Men vaddå? Har du inte känt hur man liksom raspar upp skinnet på kardborren till fickorna på jackan?

-Mmmm, och hur arbetshandskarna är fodrade med oljeuppsugningstrasor, man är ju som mumifierad när man tar av sig dem..

-Ja! Precis! Överstyrman viftade indignerat med händerna.

-Nä, det var fanimej bättre förr, när man iallafall kunde få klaga på lite riktig skörbjugg eller spetälska.

-Vaddå spetälska? Då hade händerna ju trillat av, så hade jag fått gå med fnasiga stumpar!

Annars verkar det som om jag har kravlat mig ur sjukbädden. Gått på däck idag, kånkat lite färg, slängt lite sopor, kollat lite surrningar. Nu är dags att låta sig bli gungad till sömns av vågorna. Vi lämnade Baltimore efter lunchtid idag, assisterade av tre fantastiska bogserbåtar. Stora, röda och gamla låg de och knuffade oss tryggt ut ur hamnen. Jag stod i lotsluckan (typ ett hål i skrovet halvvägs upp på båten där man kan fira ner en stege för lotsen att klättra ombord/av på) och önskade mig inget annat än en kamera. Vilken bild! Det blåste hund, solen glänste i lacken på bogserarna och vatten stänkte när de forcerade alla vädrets krafter. Ooooh, håret reser sig på armarna.

Succédag nr. 1

Vaknade. Kände mig risig. Poppade ett par treo och hoppades att saker skulle lösa sig. Cargo operation 08.00 stod på schemat. Jag kom ner till rampen lagom till att stuvarna skulle lossa Lamborghini och McLaren. Kanske var stuvare man skulle blivit istället? Lite lönnfet sitta med New Yorkerskepsen på sniskan och ratta sportbil hela dagarna, grabba en burgre ibland...

Nåväl, nu var det ju inte för att stå och dregla bil som jag hade blivit posterad på däck. Jag följde efter båsen upp till däck åtta där högar av surrningar låg slängda efter de lossade bilarna. Bara att börja hänga upp dem i prydlig ordning. Lite snurrig efter ett par dagars feber var det väl tur att ingen bad mig om något på nivå med atomklyvning. Medan jag stod och plockade spännband med näsan i avgasrören på brummande Jaggor kom jag att tänka på arbetsmiljön. Frågade senare överstyrman om hur reglerna ser ut för fläktar och luftbyte för en sådan här båt. Han svarade att båten är byggd enligt svensk standard och uppfyller därmed de internationella kraven många gånger om. Ska forska vidare i exakt vad det innebär.

Efter lunch var det dags att städa upp efter lossat tung-gods (skördetröskor och grävmaskiner så stora att jag kommer att ha mardrömmar om dem inatt). Dessa surras med kätting. Kätting är tungt. Och har en benägenhet att fastna runt hörn/i fästena i däck/i varandra. Kavat började jag slita och dra för allt vad jag var värd. Tre timmar senare stod jag och famlade hjälplöst med en kättning som hade fastnat i byxbenet, i däck, var inslingrad i tio andra kättingar. Arbetsbyxorna var för stora och påväg av. Händerna var fulla med metall, snoret rann, febern steg. Jag fann ingen annan utväg än att kapitulera för dagen.

Hoppas inte att de slänger av sjuklingen.

I Baltimore. På Oberon. Sjuk.

Nämensåatte.... Det går bra nu. Jag hann knappt komma ombord på Oberon här i Baltimore innan flygplanssjukan, denna klassiker, slog till. I nio timmar satt jag inklämd mellan toaletterna och gallskrikande barn på flyget, så feber och lite hosta kom som ett brev på posten. Olyckskorparna har redan hunnit kraxa om en överstyrman som fick sjukavmönstra på grund av lunginflammation.

Jag hann med en familiarisationrunda igår förmiddags. Båten är stor och det vimlar av gångar hit och dit. Hoppas att de utrustar mig med en walkie-talkie innan de släpper iväg mig själv någonstans, annars är jag förlorad. Den filippinska styrmannen jag gick rundan med visade säkerhetsdetaljer och lite olika utrymmen; det stora gymmet, poolen, solstolarna... han visade även soprummet där det stod en stor frys: "For food waste, not human bodies". Hmmm... Sedan gick vi vidare till sopbränningsrummet där det stod en väldigt stor ugn: "For burning waste only, not... what's it called in english, when you burn dead people?" Väldigt mycket hmmm...

Under julafton och juldagen har folk varit lediga ombord, men imorgon drar arbetet igång igen. Hoppas att jag har frisknat till. Planen är att jag ska vara på däck första månaden. Här ombord har de tillochmed en bås som jag kan följa efter och terrorisera. Jag ser verkligen fram emot att komma igång, få lite yrkesmannaperpektiv på det vi läst i skolan. Har tillexempel ganska svårt att tänka mig att man räknar på accelerationskrafter för alla olika biltyper som lastas innan man surrar dem.

På ett av däcken står över 100 Volvo xc60. Ganska många T6'or. Det är dock tydligen sällan man behöver flytta på bilarna... Ombord och av båten tas ju bilarna av stuvare, så chansen att få ratta drömbil är inte så stor, men jag blev tröstad med: du kan ju alltid provsitta. Oh yes, I will.

Hustlad på Starbuck's

De senaste dagarna har varit hysteriska, men nu sitter jag iallafall på Arlanda med en svettig ostmacka och en kopp kaffe för gentila 150 kronor. Att de inte skäms. Flyget till Washington via Köpenhamn går om en och en halv timme, så för en som brukar springa till gaten under ilskna högtalarutrop om att jag är saknad, känns det här ovanligt välförberett.

Jag sitter med min nya raring i knät; en Acer Aspire S3. Kan vara världens finaste lilla ultrabook i borstad aluminium med en vikt nedbantad till 1,3 kg. Denna nyinvestering kommer sig av att min telefon under mystiska omständigheter tackade för sig under tentafesten förra veckan. Jag åkte hem och snålgrät lite hos mamma och fick då hennes telefon (kunde inte riktigt argumentera för meningen med att köpa en smartphone och betala 400 kr/mån för en telefon som inte går att använda till sjöss). Eftersom denna telefon inte är något vidare teknikunder, tänkte jag att jag iallafall var värd en ipod touch för att kunna lyssna lite på musik och spela lite wordfeud. När jag skulle koppla in denna till min gamla dator lät den som när något går dåligt i en tecknad film (välj ditt bästa fail-ljud som audioillustration här). Det var visst något med nätverkskortet. Panik! Utan vidare reflektion tänkte jag att ju fortare jag köpte en ny dator, desto bättre, så jag skyndade in till stan och la vantarna på Acern. Puh!

När jag kom hem igen och skulle börja installationen ville inte den nya datorn heller ansluta till internet. Det var visst något med nätverkskortet. Samma problem som med den förra datorn. Inte möjligt, tänkte jag och började undersöka felet lite grundligare än vad jag gjort med den gamla datorn (att den skulle dö var liksom bara förväntat). Jag tänker inte berätta vad felet var, men jag kan säga så mycket att det visst inte var några större fel på gammelburken...

Nu ska jag gå till presstop och köpa lite tidningar, sådant brukar vara uppskattat på båten. Undrar vad det är för folk ombord och vad de är intresserade av? För att vara på säkra sidan ska jag nog se till att få med mig något magasin om grävmaskiner och hjullastare.

Hemåt

Sitter på bussen hem till STHLM från Kalmar. Påminner lite om båt då det kommer ett gupp i vägen och fingrarna börjar dansa polska över tangenterna.

Det blir till att hälsa på familj och vänner några dagar innan jag blir borta ett halvår. Ett halvår! Jag har varit (och är fortfarande) så inställd på det som ska göras nu att jag inte riktigt satt tiden i perspektiv. Sagt hejdå till folk och packat ihop hela mitt liv utan en tanke på vad som kan hinna hända på sex månader. Jag slår mig till ro med ett citat från den klokaste jag vet: "Man vet ingenting" och känner att jag har allt roligt framför mig.

Vi har fått en tjock röd bok "On board training manual" med massa uppgifter som vi skall göra under praktiken. Spånade igenom den och fick lite panik. Det är uppenbart att jag inte ska på solsemester. Frågar mig själv om jag verkligen är på nivån jag förväntas vara när det är så illa att jag inte ens förstår vissa uppgiftstexter. Herregud, det är på riktigt nu. Det går liksom inte att charma brallan av folk och glida med som en "skön typ", det här är vad jag ska göra i mitt yrke och ansvara för. Jag ställer mig i startgroparna och pep-talkar att det är bättre att inte fatta allting nu, än när jag tar examen. Mål nr 1: Vägra ge mig innan jag har förstått.

Förresten, tufft med internet på bussen. Som den går framåt, tekniken. Ojojoj.

Ekonomin

Lyssna på dagens låt medan du läser, så att detta tunga ämne får en lite lättare touch.

Jag tittar ner i min plånbok, lite hungrig. Några snåla små slantar till en kebab kanske? Nähä, inte det nej.

Tänkte i förra vecka att det vore väl själva fan om man ska behöva leva snålt såhär sista veckorna innan man ska ut på de sju haven med vatten och bröd som enda nödtorft, så jag satte kniven mot strupen på mitt sparkonto och sa: Hit med pengarna!

Nöjd med mitt rov tänkte jag att jag skulle leva som en drottning sista tiden hemma. Sedan var jag tvungen att vaccinera mig, köpa en dokumentportfolio, bunkra upp med schampo och apoteksgrejer, köpa en extern hårddisk, köpa hygienprodukter för typ ett halvår, betala, betala, betala. Nu är jag barskrapad igen. Fan.

Min tröst är att jag på en vecka har säkrat nästan 6 månaders förbrukning. I teorin borde ju det betyda att jag kan leva på zip-zero-nada i ett halvår och komma hem som pimp (detta förutsätter att jag inte får mönstra av på någon rolig flygplats som har alkohol till försäljning i samband med oändliga shoppingmöjligheter). Jag håller mig till den teorin och ropar till sparkontot "Kolla, en rosa elefant!" för att avleda uppmärksamhet, medan jag smyger ut en tusenlapp till.

Dags igen

Från och med nu: en levande blogg. Jag ska ut på praktik igen och kommer åter igen att låta intresserade ta del av mina fadäser, tankar och framgångar.

Stresstanke nr. 1: Vad från det senaste året i skolan känner jag att jag skall ta med repetitionsmaterial för? Praktiken är ju ett gyllene tillfälle att praktiskt nöta in det man inte fick riktigt teoretiskt grepp om. Kanske borde jag förbereda en djupinlärning för allt jag glömt... eller, nä, det blir för mycket. Herregud, var ska man lägga ribban för laissez-faire och fånga dagen/superambitiös elev som vill kunna "bocka av" de två senaste åren i skolan som ryggmärgsinlärda? Suck, tar men lite tidvatten, astro-nav och frågor om radar. För att inte glömma el-böckerna, hydraul-böckerna, lasthantering... Nu blev det lite mycket ändå va?

Stresstanke nr. 2: Har alla autogiroansökningar gått igenom, eller kommer snuten stå och vänta på en eko-brottsling på Arlanda när jag kommer hem?

Stresstanke nr. 3: Jag kanske borde fokusera lite på tentan som går om två timmar istället?

Med alla mina prylar hoppackade på vinden har jag hyrt ut min lägenhet och sitter nu i soffan till ett tremannakollektiv som är nära upplösning (både bokstavligt och bildligt). Den ena står och viftar med sommarklänningar: "Kan man ha med en sån här på praktiken, eller blir man dum-i-huvetförklarad då?". En annan står och sliter, nä vänta, nu står han och sparkar på en ikea-klädstång som han vill ha isär för att packa in i bilen. Den tredje skriker något från undervåningen (jag antar att han letar efter något). Kaos. Alla påväg, med den enda gemensamma nämnaren: bort.

Vi ska vara borta i sammanlagt sex månader. Min första båt är en jackpot och min högsta önskan: Wallenius Oberon (jag kommer lite nördigt att länka till ett faktablad här), men jag kan i förbigående nämna att det är en bilfraktarbåt som är 232 meter lång och kan frakta 8000 bilar, det är med andra ord en STOR båt. Jag mönstrar på i Baltimore den 22:a (tror jag, inom sjöfart är inget klart förrän man faktiskt är på plats) och sedan ska vi genom Panama den 25:e-26:e för att fortsätta mot Auckland. Tråkigt... Blir på den i tre månader.

Julen då? Nä, vi får satsa på nästa år. Igen.