en annan oro, lagom till frukost

Satt och bläddrade i Sjöfartstidningen nr 7-11. Skulle väl precis sleva i mig lite fil och müsli, så jag läste bara intervjun med Sveriges Redareförenings ordförande med en ögat. Samma vanliga visa om tonnageskatt, en regering som inte förstår, hårdnande internationell konkurrens... Jag var precis påväg att bläddra vidare när jag fastnade i sista stycket, där klagosången övergår i ... kan det vara ett förtäckt hot?

Citat: "Vi kanske ska sluta titta på vad som är bra för Sverige och istället fokusera på vad som är bra för redarna, hur vi ska kunna behålla våra kontor i Sverige. Det som är fartygsrelaterat släper vi och tar i våra flaggstater. Samma med utbildningsfrågor."

Hur menar han då? Redareföreningen är en av grundpelarna i SUI. Menar han att de ska stötta utländsk utbildning istället? Rekrytera från utlandet? Självklart kan inte svenska rederier vara kvar i Sverige på grund av något slags ansvar gentemot sjöfartsstudenter, de har ju sina företag och sitt levebröd att tänka på. Rederierna finns ju inte där för vår skull, utan snarare tvärtom. Men vems efterfrågan är det egentligen vi svarar på när vi väljer att läsa fyra år på sjöfartshögkolan, om våra framtida arbetsgivare vänder oss ryggen (ok, nu kanske jag läser in lite för mycket i hans citat, men det är morgon, jag är trött och har precis satt müsli i halsen) och väljer att ta tag i utbildningsfrågan utomlands istället? Är vi påväg att bli överflödiga?