Jag är vaken, jag lovar

Önskar att jag var lite mer som Björn Ranelid när det gäller att spotta ur mig oviktigheter. Sjöfartens bok, Sjöfartstidningen och Shipgaz ligger och blänger på mig, tillsammans med DN från hela helgen och DI weekend. För att inte nämna de 20 populärvetenskapliga pocketböcker som jag i något slags oövervinnerlighetsrus lånade på bibblan med intentionen om att faktiskt läsa dem. Herregud, vem tror jag att jag är? Det sorgligaste är nog ändå det stolta gladiolusarna som jag köpte innan helgen. Jag har inte hunnit ge dem vatten och de ser ut som blomrussin.

Det är en del i skolan nu. Vi läser normalt sett en termin på två läsperioder med varsin påföljande tentavecka (och då har vi verkligen tentavecka, kanske fem tentor på sex dagar), men nu har lärarna börjat med avstämningsprov mitt i läsperioden, "duggor", prov på delar av kursen, som om man klarar duggorna, sedan inte behöver skrivas på tentorna. Man brukar annars gå som i dvala fram till ett par veckor (max) innan tentaperioden, och så en dag vaknar man i sängen med ett vrål, går upp till badrummet och inser att ansiktet har fastnat i en skriet-liknande ångestgrimas. Då vet man att det är dags att börja plugga. Med den här "duggametoden" har lärarna snillrikt lurat oss till att hålla ett fräscht tempo genom hela kursen. Smart. Och hur bra som helst. Idag är det lasthanteringsdugga som står på schemat (typ lasta en båt och beräkna dens djupgående i olika vattendensitet, ta hänsyn till lastningsrater vid beräknande av tid, räkna på förbrukning mellan hamnar, lasta olika mycker i olika zoner beroende på årstid...) Ett verklighetsförankrat ämne. Det blir bra.