RE: intro

Det kryper i kroppen. Det skulle kunna vara några dagars sömnbrist i kombination med en annalkande tentaperiod och oförmågan att säga nej till extrajobb. Det skulle också kunna bero på de ökenbollsstora hårbollsdammtussarna som i detta nu rullar förbi mina fötter (dessa existerar som en följd av ovan nämnda). Men jag tycker mig känna igen det här krypet; det är handlingskraftskrypet. Handlingskraftskrypet brukar resultera i storslagna planer om framtiden (jag ska starta en framgångsrik firma/köpa en fastighet/skriva en riktig artikel till en riktig tidning). Krypet slutar oftast med att jag inser min oförmåga (kan ju inget egentligen/har inga pengar/har knappt några faktabelägg för någontingsomhelst) och jag går missnöjt och sätter mig med en kopp kaffe eller ringer en kompis för att utföra en handling som är enklare än att vända världen uppochned för att jag vill vara stor på jorden, typ ta en promenad.

Det händer mycket i skolan nu. Det händer en del med svensk sjöfart. Jag ska kämpa med världen-är-för-stor-kvicksanden och börjar med bloggen. Fast, oj. Nu måste jag visst rusa iväg till extraknäcket på Universitetsbiblioteket. Böckerna väntar. Dagens låt bara: Fallulah - Out of it