hädanefter paus

Nu är nu. Nicolai Dunger spelar "Israeli days" och jag har rullat ihop mig som en boaorm i mammas och pappas soffa, medan de sitter och småsomnar till "Morden i Midsomer". Åter i den trygga familjelindan börjar praktiktiden och de nya efrarenheterna att sjunka in.

Igår kom taxin och hämtade på förmiddagen. En vacker åktur på Irländska landsbygden innan vi kom fram till flygplatsen, och det var där allt liksom rann av mig. Två månader av dumhet, frågor, prestationsångest och dålig sömn släppte. Plötsligt var jag tio kilo lättare, och förstod att allt här hemma som jag ser fram emot kommer att bli verklighet. Med den insikten kom tröttheten, och strax var jag tio kilo tyngre igen.

Sedan mötte jag en översocial holländska (gud, är de inta alltid lite... amerikanska?) som tjatade hål i huvudet på mig när jag var så trött att jag hade glömt bort hur man pratar engelska. Hon frågade om svenskar överlag var svåra. Jag svarade att vi var ett sömnigt folkslag. Jag förvillade fienden på toaletten på Heathrow och nosade snabbt upp chamagnebaren. Aaaah, efter två ofrivilliga månader på torken kunde himmelriket inte framstå annorlunda. Efter detta hittade jag Paul Smithbutiken, och kassörskan därinne hittade min plånbok. Sedan var det ändå kört, och i all hopplöshet fortsatte jag mot tax-freeavdelningen. Jag är nu tvungen att förlika mig med tanken på att strax återgå till studentens vardagslunk med slattdrickande på krogen, grovsoprumsletning och nudlar.

Till bloggen återkommer jag när jag har något sjöfartsrelaterat att dela med mig av, säg en vecka..? Tills dess når ni mig på telefon, eller bara honka när ni åker förbi, ni lyxlirare som har råd med månadskort på bussen.

idag, som var igår, men på grund av satelliteinternet...

Idag:

-kan man räkna dagarna till avmönstring på ena handens fingrar.
-spejsar vi till det lite och lyssnar på Klabbes Bank -Ta Taratta
-ligger vi till ankars i Skottland, Brodick bay. Molnen rullar ner för bergen, topparna är snötäckta, regnet pissar ner (antar att det snöar på de där topparna), men det är så trolskt, vidunderligt vackert. Vyn kantas självklart av det där stenslottet med massa tinnar och torn och svarta fönstergluggar. Det står mellan skogsbrynet och stranden, inne i viken.
-blev jag tillfrågad om jag visste vad en "girl" i Belfast kostade. Jag svarade med en moralisk utläggning om vidrigheten i utnyttjandet av vissa kvinnors beroendeställning. Den möttes av ett flin och bekräftandet att jag var en av grabbarna nu.
-har jag fått vetskap om att man kan fisa igång larmet i gasmätaren som används för att kolla syrehalten innan man går ner i en tank.
-fick jag mina underskrifter i kadettrapporten som ska lämnas in till skolan. Nu taggar jag ner, packar lite, städar hytten, längtar hem!


Annars:

-har jag varit i byssan några dagar, skön omväxling och bortkoppling från allt vad trossar, kerosene och stripping innebär. Någon säger som vanligt att "om du ska bli styrman är omväxling det sista du kan hoppas på!"

Men snälla.

jamen, gott nytt år då.

Dagens: Ron Sexsmith -From now on

Efter min lilla utflykt i Belfast, då jag även råkade komma hem med några cigarrer i väskan, blev jag hånad av nav.styrman:
-HAHAHA! Ska du sitta spik nykter på nyårsafton och röka cigarr? Vaddå, i skitmässen eller? Äe, fyfan vad tragiskt änna (han är jättemycket från västkusten)!
-Jadu, vi får la se vem som skrattar sist åt det...
-Nädu, då har jag mönstrat av för länge sedan!
-Mhmmm.

Det där med att på förhand få sannolika besked för avmönstringsdatum/tid kan jämföras med att trilla ner i underlandet, och mycket riktigt, vem kom inte krypandes igår kväll?

Tio i tolv hällde vi upp läsk i champagneglasen (vilket hån), inväntade Londonfyrverkerierna på BBC, och skålade sedan lite krampaktigt. Överstyrman var först med att resa sig, klockan 00.02:
-Nähä, nu var det nytt räkenskapsår, då kan vi börja lasta!
Vi andra släntrade hopplöst uppför lejdaren och ut på däck. Jodå, om man riktigt gärna ville kunde man allt se ett par fyrverkerier borta i Milford Haven. Jahapp, sen då?

Chiefen hade dragit slutsatsen att tre cigarrbolmare i skitmässen skulle utlösa brandlarmet. Vi var tvungna att uppsöka kraftigare fläktar och begav oss ner dit ljuset inte längre når.

Picture: Tre personer med lite trött hållning som står bland metallspån och verktyg nere i verkstan. En fläkt som låter väldigt mycket. Någon slags blindfläns som askkopp. Där står de och röker varsin dominikansk cigarr medan de unisont fån-glor på en almanacksbild föreställande ett svenskt vinterlandskap. Jättenyktra.
-Jahapp. Nähä. Det blir nog inte roligare än såhär.
-Vaddå, på hela året?!
-Man vet ingenting.
-Nämen, godnatt då.
-Godnatt.
-Godnatt.

Jag har packat in detta i mitt hjärta. Jag ska för alltid komma ihåg min mest tragikomiska nyårsafton med någon slags värme ändå.

Gott nytt år!